Året var 1719. Gruvdriften hade på senare tid gått sämre och sämre. Därför återupptog man arbetet på ställen man tidigare hade övergivit. Just detta år bestämde man sig för att städa upp i det gamla Mårdskinnsschaktet i jakt på nya fyndigheter. På cirka 150 meters gjorde man en gruvlig upptäckt. Under rasmassorna låg liket av en ung gruvarbetare. Man bedömde av skicket på kroppen att mannen inte hade legat där särskilt länge och man bar upp honom till ytan. Väl uppe började folk strömma till för att se vem det var som hade förolyckats. Konstigt nog var det ingen som kände igen mannen till en början, och ryktet att man hade hittat en okänd människa i gruvan spred sig över staden Falun. Fler och fler kom för att se på liket. Efter ett tag kom en gammal gumma förbi. Då hände något märkligt… I samma ögonblick som gumman fick syn på liket skrek hon till och utbrast att mannen i fråga var hennes fästman!

Till en början trodde man inte alls på detta. Mannen som man hade hittat såg ut att vara i tjugoårsåldern och att han hade varit förlovad med en gammal gumma höll man inte för troligt. Det visade sig, trots allt, att gumman hade rätt eftersom några äldre gruvarbetare identifierade liket som Fet-Mats Israelsson från Boda i Svärdsjö socken och mycket riktigt förlovad med den gamla gumman Margreta Olsdotter. Det var bara det att gumman inte alls hade varit gammal när hon förlovade sig med Mats. Fet-Mats hade försvunnit någon gång på hösten 1676 eller våren 1677 och alla trodde då att han smet ifrån sin fästmö. Men av någon anledning, och ingen vet varför, hade han begivit sig ner i Mårdskinnsschaktet på egen hand och så hade det rasat…

Fet-Mats hade alltså legat i gruvan i 42 år utan att någon hade vetat om det! Det märkvärdiga var att han var så oerhört välbevarad. I fickan hade han snus som nästan såg ut att vara färsk. Det visade sig att det vitriolhaltiga vattnet i gruvan hade konserverat kroppen helt och hållet. Detta var en stor sensation och istället för att begrava stackars Mats ställdes han ut till allmän beskådan. Mången kom och beskådade underverket.

Frisk luft är dock inte så bra som man kan tro. Kroppen började stelna och lukta illa efter ett tag. Efter nästan 30 år som turistattraktion var Fet-Mats inte särskilt stilig längre. För att uttrycka det milt.  Han begravdes så äntligen, med stor pompa och ståt, under golvet i Stora Kopparbergs kyrka.

Där fick han tyvärr inte vila särskilt länge. 1816 flyttades hans kvarlevor till kyrkogården. Några år senare flyttades han åter igen. 1862 tog man upp honom och lade kvarlevorna i en liten trälåda som sedan ställdes upp på vinden i kyrkan och glömdes bort.

År 1900 höll man på att bygga om kyrkans vind och då fann man åter den lilla lådan med Fet-Mats kvarlevor. Återigen ställdes han ut till allmän beskådan uppe på läktaren i Stora Kopparbergs kyrka. Nu började folk i allmänhet tycka synd om den stackars mannen som aldrig fick vila i frid och fler röster höjdes för att han skulle komma åter i vigd jord. Det dröjde dock till 1930 innan Fet-Mats begravdes ute på kyrkogården. Där vilar han fortfarande. Tack och lov! Över 250 år efter sin död fick Fet-Mats äntligen frid…

Sidan uppdaterad: 2015-02-27