Korså bruk byggdes upp och togs i drift 1841 för att bearbeta tackjärnet från Åg och Svartnäs till smidbart stångjärn. Tankar hade först funnits att utvidga verksamheten vid Svartnäs bruk men avståndet avskräckte. Med Korsån kunde bolaget producera järn som gick på export via Gävle hamn.

År 1847 infördes lancashiresmide i Korsån med gott resultat och stångjärnet höll en hög kvalitet. På 1850-talet påbörjades en förändring av bruket som tillsammans med förbättrade transportsystem ledde till brukets storhetstid på 1880- och 1890-talen. Det fanns god avsättning för lancashirejärn och Korså bruk hade en gynnsam placering vid sjön Hyen för vidare transport till Gävle. Som mest tillverkades 2 600 ton stångjärn och mer än 3 000 ton smältjärn per år. Befolkningen uppgick under perioden till drygt 300 personer.

Ända fram till 1945 var Korsån väglöst. Även om bruket hade ett bra läge vid sjöarna Hyen och Hinsen kunde transporterna ibland vara problematiska. Vintertid användes hästforor. Under somrarna gick de flesta resorna och transporterna med ångbåt över sjön till järnvägsstationen Korsån längs Gefle-Dala järnväg.

Bebyggelsen i Korsån växte fram och fick en typisk brukskaraktär med verksbyggnader, förvaltarbostad, ladugård och brukshandel. Föreningslivet var aktivt och det fanns bruksorkester, handelsförening, missionsförening och nykterhetsförening. Korsån hör till Sundborns socken. På grund av de långa avstånden fick bruket en egen begravningsplats. Kyrkgården ligger vackert belägen vid sjön Lilla Logärden

I början av 1900-talet minskade efterfrågan på lancashiresmide och 1930 upphörde produktionen vid Korså bruk. Stora Kopparberg koncentrerade all sin järn- och stålproduktion till Domnarvets Järnverk i Borlänge.

Smedjans stora vattenhjul och hammare finns bevarade liksom stora delar av brukssamhället.

Livet på Korså Bruk

När verksamheten gick som bäst mellan åren 1890-1915 bodde närmare 300 personer på Korså bruk. Här fanns en skola som också fungerade som kyrksal, ett bönhus, en post, ett spruthus och en handelsbod. Under den här perioden var det många som sökte sig till föreningslivet, frikyrkan, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen.

Miljön med de tre arbetarbostäderna utmed Bruksgatan ser precis likadan ut idag som den gjorde då, när det var liv och rörelse på bruket. I varje hus bodde fyra familjer och i kamrarna på ovanvåningen bodde några ensamma drängar och pigor. Mellan smedslängorna låg ladugården där varje familj hade varsin ko.

Sidan uppdaterad: 2014-10-14