Ny teknik innebar samtidigt nya faror

Regler för skydd av arbetare gällde inte under jord.

Äntligen lyse i underjorden

Sprängning med svartkrut introducerades på 1710-talet. Sprängning med dynamit och nitroglycerin kom under andra hälften av 1800-talet. De första borrmaskinerna började användas 1879 och drevs av ångdrivna kompressorer. Elektricitet användes från 1899. Kopparverket och gruvan hade en kraftstation i Faluån. Senare anslöts gruvan till Falu Belysnings AB, med en kraftstation i Sundbornsån och till Bergslagets elnät med kraftstationer i Dalälven.

Elbelysning under jord försvårades av vattnet. Den fanns länge bara i pumprum och sprängämnesmagasin. Vattendrivna maskiner användes till 1916. När elektriciteten tog över kunde vattnet som leddes fram till gruvan nyttjas i en hydraulisk luftkompressor.

När maskinborrning infördes uppstod nya arbetsmiljöproblem. Risken för silikos, stendammslunga, ökade. Även om lagen om yrkesfara, med bestämmelser om ventilation och skydd mot damm, gaser och ångor kom 1889, gällde den inte arbete under jord. Olyckorna ökade även vid bergssprängning. Brann skottet av för tidigt riskerade gruvarbetarna svåra skador. De flesta överlevde med ärriga och vanställda ansikten.