1000-talet Gruvan hittas!
Hur gick det egentligen till när gruvan upptäcktes? Enligt sägnen var det bocken med de rödfärgade hornen som upptäckte platsen där Falu Gruva ligger.
Var det bocken Kåre?
För omkring 1000 år sedan upptäcktes gruvan. På den tiden fanns ingen stad som hette Falun, inte ens ett land som hette Sverige. Området där gruvan ligger i dag var täckt med skog och myrmarker.
Faktum är att det var betesmarker för djur – däribland getter. Och det är här berättelsen om bocken Kåre kommer in i bilden:
När Kåre kom tillbaka hem efter en dag på berget upptäckte bonden att hornen hade en märklig färg. Röda! Nästa morgon bestämde han sig för att följa efter bocken. Långt ute i skogen upptäckte bonden att Kåre gick och skrubbade hornen mot marken i kanten av en myr; här var marken rödfärgad och när bonden började gräva såg han ut berget skimrade och sken. Han hade hittat en mycket rik malmåder, och enligt sägnen var det alltså så platsen där gruvan ligger i dag upptäcktes.
Eller var det Gruvfrun?
En annan berättelse gör gällande att det var tack vare Gruvfrun, hon som sägs vaka över berget, som gruvbrytningen tog fart.
Mer troligt är dock det att det var människor från Tunaslätten som upptäckte platsen. De var kunniga i järnhantering och hade utvecklade handelskontakter.
1288 – det äldsta dokumentet från gruvan
Det äldsta dokumentet om gruvan är från 1288 (bilden). Det är ett brev, enligt vilket biskop Peder och Västerås stift byter till sig en åttondel av berget.
Det är historiskt viktigt dokument, men ett långt mer betydelsefullt dokument i gruvans historia skrevs 1347 när kung Magnus Eriksson besökte Kopparberget.
Kungen blev förargad över att de äldre privilegier och brev som hans förfäder givit hade slarvats bort. Det nya privilegiebrevet var detaljerat och kom att ända fram till början av 1600-talet styra hur arbetet vid gruvan organiserades och hur samhället runt berget växte fram.
1400-talet Slaget vid Brunkeberg
Bergsmännen var med och stred för ett självständigt Sverige och Sten Sture den äldre lyckades besegra kung Kristian I med hjälp från Dalarna.
I striderna under 1400-talet om Sverige skulle vara en nation eller i union stod bergsmännen på den nationella sidan som ville fortsätta handeln med koppar via Hansan.
En stark politisk kraft
Bergsmännen var en politisk kraft att räkna med. De kunde ordna vapen och få med stora skaror dalkarlar till väpnade konflikter. År 1471 deltog de på Sten Stures den äldres sida och segrade över den danske kungen Kristian I vid slaget på Brunkeberg i Stockholm.
1500-1533 Uppror mot Gustav Vasa
Kopparens ekonomiska betydelse var stor under det upproriska och oroliga 1400-talet. Falun blev ett maktcentrum, en ekonomiskt och politiskt betydelsefull plats. Gustav Vasa söker stöd i Dalarna för att slåss mot danske kung Kristian som har blivit Sveriges kung. Dalfolket och bergsmännen gav honom sitt stöd och hjälpte honom till makten.
Så snart Gustav Vasa blivit kung stärkte han sin makt, höjde skatterna, bröt med påven och införde lutherdomen. För att betala landets stora skulder beordrade kungen att kyrkorna skulle lämna ifrån sig sin största kyrkklocka. I Dalarna växte missnöjet och flera gånger blev det uppror.
Halshuggningen på torget satte punkt
Till slut fick kungen nog och begav sig med stor krigshär till Falun år 1533. Folket beordrades till torget och tvingades ner på knä. En utskällning tog sin början. Den pågick hela dagen och avslutades med att några av upprorsledarna halshöggs på plats. Maktuppvisningen var total. Ingen ifrågasatte kungens vilja. De en gång så mäktiga bergsmännens politiska glansdagar var över.
1590-talet Senaste tekniken från Tyskland
Teknikrevolution ledde fram till gruvans storhetstid. Hertig Karl kallade in tyska experter på gruvteknik.
Länge var det enkel teknik som gällde för gruvarbetet. Förändringarna började när Gustav Vasa hade kommit till makten. Kopparberget var i dåligt skick och kungen anlade egna kopparhyttor, tog hjälp av tyska experter och inledde en teknisk revolution vid gruvan.
Snart fanns det hästvindar och tramphjul för malmuppfordring. En omfattande reglering av sjösystemet ovanför gruvan genomfördes för att få driftvatten till vattenhjul.
Djupare brytning gav mer koppar
Tack vare den nya tekniken kunde arbetet med brytning bedrivas allt djupare i berget och nå områden med mycket rik malm. Produktionen ökade. På 1590-talet kallade hertig Karl in tyska experter som installerar seriekopplade sug- och lyftpumpar och vattendrivna gruvspel.
Ingen gruva i Europa hade så väl rustad som Falu Gruva. I samma tid blev det stor efterfrågan på koppar och Falu Gruva gick mot sin storhetstid.
1687 – Så bildades Stora Stöten
När gruvan växte på bredd och djup uppstod behov av nya former för gruvarbetet. För säkrare transporter började man sänka schakt. Den första gruvkartan gjordes år 1629. Kartorna var en del av arbetet med att få en bättre organisation och säkrare brytning. Trots det präglades gruvdriften ofta av girighet och rovdrift och den hårda brytningen ledde till flera större ras.
Största raset i gruvans historia
Vid midsommar 1687 började det att låta olycksbådande i gruvan och den 25 juni inträffade det största raset någonsin. De tidigare dagöppningarna störtade samman till en enda stor. Dagen efter följde en stor del av området Bockbacken med. Resultatet blev Stora Stöten med ett djup på 100 meter och rasmassor ner till 350 meters djup.
Ryktet om händelsen spreds snabbt och blev mycket omtalat. Inte bara på grund av storleken på raset utan även för att ingen människa omkom. Arbetarna hade redan gått hem för dagen – kanske för att fira midsommar – när berget började röra på sig.
1693-1796 Christopher Polhems banbrytande uppfinningar
Det stora raset 1687 blev början till slutet för gruvans storhetstid som kopparproducent. Det svåra läget med rasmassor och behov av nya lösningar gjorde att det unga snillet Christopher Polhem knöts till gruvan. Han kom till Kopparberget 1693 och möttes av den nytillträdde bergmästaren Harald Lybecker, själv en av landets skickligaste gruvexperter.
Polhems berömda hakspel
Machina Nova, det berömda hakspelet, blir Christopher Polhems mest kända innovation. Maskineriet, som kompletterade tidigare hissanordningar, revolutionerade sättet man transporterade upp malm och gråberg till markytan. Faktum är att både uppfinnaren själv och anläggningen vid Falu Gruva har prytt svenska 500-kronorssedlar en gång i tiden!
Övernatta i Polhems bostad
Under tiden som chefskonstruktör vid Falu Gruva bodde Christopher Polhem i Konstmästargården, en byggnad med anor från 1700-talet intill kanten av dagbrottet Stora Stöten.
Läs mer om Polhem Bed and Breakfast
Men vem var Christopher Polhem?
Han kallas inofficiellt för den svenska mekanikens fader. Utöver att utveckla gruvnäringen byggde han transportsystem, slussar och kanaler, konstruerade klockor och lås, grundade skolor och – inte minst – banade han väg för den svenska tekniska industrin.
I dag prisas banbrytande uppfinningar med Polhemspriset.
1700-talet Storhetstid för vetenskapen
1700-talet var ett besvärligt sekel för gruvan med många ras och bränder. Den malm man bröt innehöll lite koppar och produktionen var låg. Det var samtidigt ett århundrade med nya tankar, vetenskap och moderna principer.
Flera nya grundämnen upptäcktes i gruvan
Sveriges första kemister arbetade med analys, beskrivningar och systematisering av mineral och upptäckte flera nya metaller och grundämnen.
Vid gruvan tog kemisterna med Daniel Tilas, Johan Gottlieb Gahn och Anton von Swab i spetsen initiativ till förbättring av brytningen, smältningen och framställning av nya produkter.
Falu Rödfärg
En av nyheterna var Falu Rödfärg. Med en blandning av rödfärgspigment från Falu Gruva, järnvitriol, linolja, vetemjöl, såpa och vatten tillverkades den färg som svenska hus sedan har målats med i hundratals år. Det äldsta belägget för användning av rödfärg är från 1570-talet. Den industriella tillverkningen har pågått i mer än 250 år och är fortfarande igång.
1719 Fet-Mats gruvliga öde
1719 gick gruvdriften allt sämre och lösningen blev att bryta malm på ställen som varit övergivna i många år. I rasmassorna i Mårdskinnsschaktet väntade en makaber upptäckt. En ung gruvdräng, som ingen kände igen, låg död på 150 meters djup.
Ryktet om att en okänd gruvarbetare hittats under jord spreds över Falun och många kom för att titta. En av dem var Margareta Olsdotter, en gång fästmö till den försvunna gruvdrängen Mats Israelsson, och hon var också den enda som kände igen honom:
”Men det är ju min Mats!”
Fet-Mats, som han kallades eftersom han var ovanligt stor och stark, hade försvunnit hela 42 år tidigare.
Ämnen i gruvan, däribland kopparvitriol, hade bevarat honom i ett oförändrat skick. Nyheten om den förstenade gruvdrängen spreds långt utanför Dalarnas och Sveriges gränser. Kroppen visades upp för nyfikna besökare och det skulle dröja många år innan Mats Israelsson begravdes vid Stora Kopparbergs kyrka där han vilar än i dag.
1800-tal Från svartkrut till maskinborrning
Sprängning med svartkrut introducerades på 1710-talet. Sprängning med dynamit och nitroglycerin kom under andra hälften av 1800-talet. De första borrmaskinerna började användas 1879 och drevs av ångdrivna kompressorer. Elektricitet användes från 1899. Kopparverket och gruvan hade en kraftstation i Faluån. Senare anslöts gruvan till Falu Belysnings AB, med en kraftstation i Sundbornsån och till Bergslagets elnät med kraftstationer i Dalälven.
Äntligen lyse i underjorden
Elbelysning under jord försvårades av vattnet. Den fanns länge bara i pumprum och sprängämnesmagasin. Vattendrivna maskiner användes till 1916. När elektriciteten tog över kunde vattnet som leddes fram till gruvan nyttjas i en hydraulisk luftkompressor.
Ny teknik innebar nya faror
När maskinborrning infördes uppstod nya arbetsmiljöproblem. Risken för silikos, stendammslunga, ökade. Även om lagen om yrkesfara, med bestämmelser om ventilation och skydd mot damm, gaser och ångor kom 1889, gällde den inte arbete under jord. Olyckorna ökade även vid bergssprängning. Brann skottet av för tidigt riskerade gruvarbetarna svåra skador. De flesta överlevde med ärriga och vanställda ansikten.
1919 Gruvarbetarna får kortare dagar
I äldre tid var gruvstrejker och organiserade protester kriminaliserade. Bergsmännen hade rätt att bestraffa arbetarna. Vid 1800-talets mitt avskaffades gruvrätten, och förseelser vid gruvan hanterades av allmän domstol. Faluns första arbetarförening grundades 1866. 1897 bildades en fackförening vid gruvan.
1902 anslöts Falu bergverksarbetares förening till Svenska Bruks- och grufarbetareförbundet och fick benämningen avdelning nummer 17. Arbetstid och lönefrågor behandlades först.
1912 kom första allmänna arbetslagstiftningen som gav arbetarna rätt att utse skyddsombud.
1919 infördes 8 timmars arbetsdag. Längre fram diskuterades arbetsmiljö, pensionsvillkor, semester och bildningsfrågor. Lönefrågan diskuterades mycket i fackföreningen. Lönesättningen var tidigare starkt reglerad.
1926 kom ett riksavtal gällande semester och fasta timlöner.
1943 infördes skyddshjälm, elektrisk pannlampa och skyddsoverall. När gruvarbetet moderniserades gav ny teknik och stora maskiner både fördelar och nackdelar. Skyddsarbetet var viktigt.
1927 Anrikningsverket – välkommen nyhet
Från 1700-talet blev malmen fattigare och arbete med skrädning blev vanligt. Skrädning innebar att malmen slogs sönder och gråberget sorterades bort. Det mesta av arbetet skedde nere i gruvan.
Med tiden blev det nödvändigt att utföra skrädningen ovan jord intill uppfordringsschakten. Det var förbjudet att störta ned gråberget i gruvan och följden blev att det skapades stora berg av gråberg. De minsta bitarna transporterades till ett vaskverk där malmen spolades av med vatten och sorterades av barn i 10–12-årsåldern.
All skrädning och vaskning gjordes manuellt fram till 1927 då gruvan fick sitt första anrikningsverk där malmen anrikades genom ”flotation”, kemiska bad. Man använde kemikalier för att skilja ut vilka metaller eller mineraler man ville få fram ur den krossade och malda malmen.
Först skiljdes kopparkis och blyglans ut, sedan zinkblände och sist svavelkis. Även guld och silver frigjordes. Genom processen fick man fram fler metaller och mineraler än vid tidigare utvinning. Resultatet blir ett pulver – ”slig”. Sligen såldes till smältverk som framställde metallerna. Av svavelkis tillverkades svavelsyra.
1900-tal Historien om falukorven
Falukorven blev omåttligt populär i Stockholm. Korven med kopplingar till gruvan har hundraåriga anor. Det var kunderna i storstan som gav den namnet falukorv.
1961 Koppar hittas ombord på skeppet Vasa
Skeppet Vasa gick under i Stockholms ström på jungfruresan 1628 och lyftes upp ur djupet först 300 år senare.
1969 Första guiden i besöksgruvan
I slutet av 1960-talet var det många år kvar innan gruvdriften las ner och Falu Gruva först och främst blev ett besöksmåk. Men så här i efterhand ser vi att det var Margit Johansson, på bilden i vit hjälm och svarta stövlar, som tog det första steget.
Hon skrev ner sitt manus med prydlig handstil. I dagboken antecknade hon att premiärturen i besöksgruvan som skulle invigas officiellt ett halvår senare ägde rum i oktober 1969.
Två miljoner besökare
Hur kom det sig att Margit blev den första guiden? Hennes son Sören Johansson beskriver henne som en historieintresserad hemmafru med lärarinnedrömmar. Vi är tacksamma för att hon istället valde att återberätta gruvans historia – så här över femtio år senare har runt två miljoner besökare gått ner i Falu Gruva.
1970 Besöksgruvan invigs
En kanon från skeppet Vasa hade fraktats till gruvan för att skjuta salut. Så var besöksgruvan invigd!
1992 Tusen år av gruvdrift till ända
På 1900-talets början var efterfrågan stor på gruvans produkter. Viktigast var svavelsyra, därefter rödfärg, järn- och kopparvitriol samt ättikssyra. På 1920-talet byggdes ett anrikningsverk som gjorde det möjligt att även ta vara på zink och bly.
Under gruvans sista årtionden bröts svavel, zink, bly och koppar. Silver och guld var biprodukter. Av svavelkisen framställdes flera syraprodukter, till exempel svavelsyra, oleum och nitrersyra. Rödfärgsverket fick, och får ännu idag, sin råvara ur varpen kring gruvan.
Beskedet: malmen inte längre brytvärd
Ny teknik under 1900-talet förändrade gruvarbetet. Tunga arbetsmoment mekaniserades och gruvarbetarna blev färre. Brytningen i dagbrottet upphörde 1979. Det kostade mer att bryta malm under jord och det blev svårt att få verksamheten att gå runt. Nya fynd av guldmalm gav hopp men till slut kom beskedet att malmen var slut. Den 8 december 1992 avlossades den sista salvan.
2001 Utnämningen till världsarv
Ett världsarv är en plats som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Listan med världsarv grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som antogs 1972.
En av dessa platser är sedan 2001 Falu Gruva, staden Falun och det omkringliggande bergsmanslandskapet.
Världsarvet Falun finns sedan 2001 med på FN-organet Unescos prestigefyllda lista. Andra svenska världsarv är Drottningholms slott och Höga kusten. Bland berömda världsarv i världen finns Egyptens pyramider, Kinesiska muren och Taj Mahal.
Världsarvshuset vid Falu Gruva byggdes i samband med utnämningen och fungerar i dag som en vägvisare till Världsarvet Falun. I byggnaden finns bland annat en översiktlig karta (bilden) som guidar våra besökare vidare till andra delar av världsarvet.
