Så bildades dagbrottet Stora Stöten

Rasmassor hittades på 350 meters djup nere i gruvan – men ingen människa omkom.

En glad nyhet att ingen förolyckades

När gruvan växte på bredd och djup uppstod behov av nya former för gruvarbetet. För säkrare transporter började man sänka schakt. Den första gruvkartan gjordes år 1629. Kartorna var en del av arbetet med att få en bättre organisation och säkrare brytning. Trots det präglades gruvdriften ofta av girighet och rovdrift och den hårda brytningen ledde till flera större ras.

Vid midsommar 1687 började det att låta olycksbådande i gruvan och den 25 juni inträffade det största raset någonsin. De tidigare dagöppningarna störtade samman till en enda stor. Dagen efter följde en stor del av området Bockbacken med. Resultatet blev Stora Stöten med ett djup på 100 meter och rasmassor ner till 350 meters djup. Ryktet om händelsen spreds snabbt och blev mycket omtalat. Inte bara på grund av storleken på raset utan även för att ingen människa omkom. Arbetarna hade redan gått hem för dagen – kanske för att fira midsommar – när berget började röra på sig.

Ett av många mindre ras i gruvan illustrerat av Hans Ranies, bilden (som är beskuren) är hämtad ur Ranies karta. Foto: Arkivcentrum Dalarna